| [2009-05-19] CVP-forskare i debatt om riskbedömning av personer dömda för terroristbrott
I ett antal fall i Storbritannien har inrikesministeriet (Home Office) anlitat psykologer och psykiatrer för att göra bedömningar av återfallsrisk i ny brottslighet för personer som är dömda för politiskt motiverat våld; terrorister. Nu argumenterar CVP-forskare tillsammans med brittiska kollegor för en kritisk hållning till underlaget för sådana bedömningar.
Framför allt är forskargruppen kritisk till antagandet att kliniker inte nödvändigtvis besitter expertis inom detta område.
En översiktlig litteraturgenomgång visar att terroristbrottsdömda endast undantagsvis har sådana riskfaktorer som visat sig relevanta för andra grupper av våldsbottsdömda, framför allt psykiskt störda förövare. Tvärtom visar studier att terroristdömda personer ofta uppvisar vad som betraktas som skyddsfaktorer i traditionella riskbedömningsmetoder. Till dessa hör bl a frånvaro av annan kriminalitet, övergenomsnittlig begåvning och utbildning, och god tidigare anpassning i hem, skola och samhälle.
Forskarna föreslår en rad områden, där kliniker inte är experter, som bör beaktas vid bedömningar. För att undvika etiska problem bör bla expertis på relevanta etnisk/kulturella och sociopolitiska frågor konsulteras.
I en kommentar till artikeln argumenterar Professor Gisli Gudjonsson från Institute of Psychiatry i London emot en del av argumenten och menar att traditionella riskbedömningsmetoder som används inom psykiatri och kriminalvård kan användas även på denna grupp, trots att vetenskaplig evidens saknas.
För den intresserade rekommenderas följande artiklar:
Dernevik, M., Beck, A., Grann, M., Hogue, T., & McGuire, J. (2009). The use of psychiatric and psychological evidence in the assessment of terrorist offenders. Journal of Forensic Psychiatry and Psychology, July.
Gudjonsson, G., H. (2009). A commentary on the Dernevik et.al. article and suggestions for future directions. Journal of Forensic Psychiatry and Psychology, July.
Dernevik, M., Beck, A., Grann, M., Hogue, T., & McGuire, J. (2009). A response to Dr Gudjonsson’s commentary. Journal of Forensic Psychiatry and Psychology, July.
|
