Clinical Risk Management

Ett viktigt forskningsområde för våldsprevention består i att utvärdera och vidareutveckla modeller för att bedöma och hantera risk- och hotbilder. För den utredande och vårdande rättspsykiatrin innebär detta att förfina kunskaper om riskbedömningar som ligger till grund för de beslut som fattas om frigång, permissioner och utskrivning från den rättspsykiatriska vården. För kriminalvården, som handlägger över 50,000 permissionsbeslut årligen, finns på motsvarande sätt ett kompetensutvecklingsbehov. Även polisen har dagligen att värdera hotbilder, inte sällan i akuta skeenden där snabba bedömningar är avgörande för korrekta beslut om frihetsberövanden, ingripanden eller t.ex. större insatser i samband med demonstrationer eller sportevenemang. Kostnaderna för felaktiga bedömningar är höga.

Risker som går oupptäckta kan leda till våldshandlingar, t.ex. ett återfall i brott under en permission, och förutom brottsoffrens lidande medför detta också kostnader inte bara för förövaren själv utan också i form av förtroendeskada för verksamheten och ökad rädsla för våld bland allmänheten. Med en försiktig strategi tas alla risker och hotbilder på största allvar, men förespråkare för en sådan strategi betänker inte alltid de kostnader i form av förlängda vårdtider, utökade frihetsberövanden och storskaliga säkerhetsarrangemeng som detta medför. Det våldspreventiva arbetet bedrivs inte i en värld av obegränsade resurser.

Under 1990-talet lanserades en rad strukturerade modeller för riskbedömning, den i Sverige kanske mest kända är en kanadensiskt manual kallad HCR-20. Också en modell utvecklad av oss vid Karolinska Institutet kallad SORM (Structured Outcome Assessment and Community Risk Monitoring) har nått viss ryktbarhet.

Att empiriskt utvärdera och vidareutveckla dessa modeller har varit och fortsätter vara en viktig målsättning inom området. En kärnfråga har varit debatten om huruvida strikta så kallade aktuariska modeller (som är hårt strukturerade och inte innehåller några moment av klinisk bedömning) eller så kallade strukturerade kliniska modeller (som är friare i sin struktur och mer av karaktären klinisk checklista eller beslutsstöd) är att föredra. En viktig rörelse inom fältet om den rena bedömningen av risker (’prediction’) över till forskning om hantering av risker (’management’).

Denna studiegrupp, Clinical Risk Management, leder och samordnar forsknings- och utvecklingsprojekt som syftar till klinisk riskhantering.

Scientific Theme Coordinator är Mats Dernevik.